What's up Häxa!?

Ung kvinna knackar frustrerat på dörren.
"Ingen hemma!" hörs ett skrik inifrån.
Knackande ökar, knackande blir melodiskt.
"Vi har stängt! Återkom om tre år!"
Knackade utvecklar sig till temasången för Sex and the city.
En häxa, sliten och hålögd, sliter upp dörren. "En desperat en, ser jag"
"Om!" utbriser den Unga kvinnan lättat. "Jag har sökt efter er i veckor, kollat er Insta, FB, och Twitter, och nu äntligen hittade jag er!"
"Du vet, vår webshop är faktiskt fullt användbar, vi vill inte ha kunder hit!" Häxan ställer sig bestämt framför dörren, försöker dölja innehållet i stugan. En svag blomdoft smyger sig ändå ut.
"Åh, men det som jag behöver finns inte i webshoppen, snälla, ni är den enda som kan hjälpa mig!" Unga kvinnan bedjar häxan med stora ögon.
"Den enda va?" Häxan stänger dörren bakom sig och plirar ner på kvinnan. "Den enda! Inte alls att sätta krav på en utarbetad häxa va? Inte alls att ödmjukt acceptera att vi faktiskt har stängt. Nå låt höra, hur kan jag hjälpa eder?"
"Du förstår, jag har blivit förbannad. Mitt ex, mitt åh-titta-på-mig-jag-är-en-trollkarl- ex, har förbannat mig. Han sa, Om du inte vill ha mig ska jag se till att ingen annan får dig heller. Jag vet, min första reaktion var också Whatever!. Det är ju inget nytt eller hur. Men det fungerar! Ingen, ingen alls kan kontakta mig mera via sociala medier! Inte ens på whatsapp, viber eller skype! Jag har inget liv!"
"Har du hört om något sådant som vanlig telefonkontakt, sms eller tja, brev?" Häxan ångrar sig redan att hen veknat till tonerna av sin favoritserie.
Kvinnan himlar med ögonen. "Vet du vilket århundrade vi lever i?"
Ah, rätt svar, rätt svar, tänker Häxan med slutna ögon. Orsaken till varför jag vill ha stängt i tre år. Orsaken till varför jag definitivt vill ha semester. Inga mera sociala medier, jag orkar inte.
"Vet du hur alla de där kontaktsätten du räknade upp har kommit till?" frågar Häxan tillslut.
"Eh, typ programmerare?"
"Magi är vetenskap och vetenskap är magi, vi häxor sprider ut inspiration till programmerarna som sedan utvecklar våra idéer. Personligen står jag bakom de flesta av dagens appar. Vi är... som musor, ungefär."
"Så?"
Tystnad. Ännu mer tystnad.
"Såklart. Vänta". Häxan går in, skramlar. Dörren öppnas igen. "Varsågod, det blir 67, 50, tack."
Unga kvinnan tar emot en liten glasflaska med rosa vätska, betalar, tackar och går märkbart tillbaka till sin bil.
Ha, jag visste väl att jag skulle få nytta av den där förbannelsen emot all sort kontakt, tänker Häxan och går belåtet in för att fortsätta sin semester.