Sigrid

Jag visste genast att jag hade kommit rätt. Butiken såg likadan ut som på hemsidan. Pasteller, vintage, känslan av att allting var möjligt. Jag drogs till butiken likt en alkis till alko. Där skulle mina tankar redas ut och jag skulle få lättare att andas. Enda sedan jag träffade honom, Henry, Henry, Henry var min värld förändrad. I allting såg jag endast honom, varje gång telefonen pep till tänkte jag att det var han. Madam Mathilda skulle hjälpa mig ta mig ur förälskelsens rosa dimmor. 

Madam Mathilda, en ung kvinna med omöjligt blålila ögon tog min hand, och sade "Berätta". Jag berättade, öste ur mig alla tankar. Jag berättade om att jag inte ens kommit ut som heterosexuell. Ingen av mina vänner visste om att jag gillar pojkar, inte flickor. I en värld där standarden är flicka+flicka och pojke+pojke är det inte en självklar sak att säga Jag är kär i honom. Mathilda lyssnade när jag berättade om hur det är att leva, sedan en liten flicka, med en hemlighet. Om Henry, som har haft pojkvänner, men som jag tror, men åh, hur kan jag veta, om han tycker om mig så som jag tycker om honom. Om hur det fanns blickar, ögonkast, elstötar vid tillsynes nonchalant beröring. Om hur allt jag ville var att vara med honom, och att han skulle älska mig tillbaka. 

Mathilda log och sade åt mig, "Jag vill inte sälja åt dig en kärleksförtrollning. Jag vill inte sälja åt dig en förtrollning som gör att du glömmer din kärlek till honom. Det du upplever är sann magi, att vara kär är det vackraste som finns. Det jag kan göra är att ge dig en amulett som styrker dina tankar, får det lättare för dig att andas, och om du är redo, ger dig en puff att låta ditt sanna jag komma fram, och ger dig styrka att möta motgångar.". Hon gav mig ett rosa hjärta att ha nära huden. Jag fäste det kring halsen och kände mig genast hundra kilo lättare. Om det var att äntligen kunna prata ut, eller om det var hjärtats förtjänst vet jag inte. 

Idag lever jag och Henry tillsammans. Det visade sig att en puff var allt jag behövde. Någon som trodde på mig och gav mig styrkan att fortsätta. Hjärtat har jag kvar, det hänger ovanför vår säng som en symbol över vår kärlek.