forts.

Jag kan lika gärna sticka mig på den där sländan nu direkt och få det undan! tänkte Aurora frustrerat. Plötsligt fick hon se en grön kula lysa i mörkret. Hon kunde inte annat än följa den, ut ur rummet och upp längs en smal trappa. Kulan förde henne in i ett rum möblerat med endast en spinnrock. Förtrollningen höll hårt i prinsessan , och lyfte hennes hand emot sländan. Det sista Aurora såg innan hennes ögon stängdes var en svartklädd fé som log tacksamt emot henne.

Hela slottet påverkades av prinsessans koma. De föll in i en djup depression och gick apatiska omkring på slottsgården. Folket utanför slottsmurarna förde rosor till porten som ett tecken på sin sorg. Prins Johan var på väg till slottet, men fick ett sms händelseutvecklingen. Han stannade sin bil, öppnade sin dator och läste mer. Men det är ju hon, det är ju Aura86, är hon prinsessan, min fästmö! tankarna snurrade omkrign i Johans huvud. "Ligger i koma efter en ond fés förbannelse" läste han. Jag måste göra något, men vad? Jag älskar ju henne, men hur kan man besegra en ond fé, var bor fén över huvud taget? Han bestämde sig för att åka till slottet och prata med Auroras goda féer, enligt tidningsartikeln var de de enda som var klarat sig undan förbannelsen med vettet i behåll.

Han hade inga problem med att hitta dem. De väntade på honom vid porten. "Vi visste att du skulle komma!" tjöt de

-sen for internet poikki för Nora-

forts.

Den lilla prinsessan växte upp till en ovanligt klarsynt ung flicka. Hon bodde mitt i skogen och fick just inte träffa några andra människor. Men som tur finns det internet. Aurora spenderade sin lediga tid i diverse chat-rum, och lärde känna människor från hela världen.. En ung man, Prince_84, fångade hennes intresse. Han var en riktig drömprins som spelade in kärlekssånger via youtube åt henne. Aurora blev förälskad.

Kvällen före Auroras adertonårsdag satte sig de goda féerna ner med Aurora och berättade åt henne om hennes ursprung.

"Du måste tillbaka till slottet och inta din plats som kronprinsessa" sade blåa fén

"Kronprinsessa, jag? Hmm, jag har alltid vetat att jag är speciell!" tyckte Aurora "Vad bra! Jag har en massa saker som jag vill rätta till, dethär med pälsnäring till exempel, och sexhandel, och jämställhet! Visst får jag bestämma om sådant som drottning?"

"Så skulle det ha varit på den gamla goda tiden, upplysta despoter fick regera då. Jag tror tyvärr att parlamentet och regeringen kommer att vara ganska osamarbetsvilliga"

"Nu är det dags för dig att klä på dig en klänning värdig för e kunglighet, vi ska åka till slottet redan ikväll! Tänk, du kommer äntligen att träffa din trolovade!" sade den röda féen svärmiskt

"Trolovad? Har jag en trolovad? Vad är det för trams? Jag tänker inte gifta mig med någon som jag inte känner och älskar!"

"Ta det lugnt, prins Johan är en den bästa äktenskapskandidat du kan hitta!"

Kvartetten gick genom skogar och dalar till slottet. Vakterna blev sövda av féerna, och prinsessan såg för första gången sitt födslohem. Féerna förde henne till ett oanvänt rum i en oanvänd del av slottet. "Vänta här, vi hämtar dina föräldrar."

Aurora väntade, frustrerad. Hon visste väl om farorna. Profetian sade att hon skulle sticka sitt finger på en slända och dö på sin adertonårsdag. Men om jag alltid skulle dö på min adertonårsdag, varför har jag hela mitt liv förvaras borta från mitt hem, och nu när sannolikheten är störst att jag kommer att dö, hämtas hit till slottet. Hej och adjö, får jag säga till mina föräldrar, tänkte hon.