Mannen stog tyst vid dörren. Sakta lyftes hans hand. Pistolmynningen pekade rakt på Richard. Både Richard och Fabiana varseblev mannen. De stod som frysta på sin plats. Fabianas hjärta dunkade så snabbt medan tankarna flög genom huvudet. Richard var den första som samlade sig. "Ursäkta, jag tror att ni har tagit fel kontor" sade han till mannan. "Hon är inte din" svarade mannen aggressivt. "Giorgio, per favore, non..." fick Fabiana ur sig. "Känner du den där mannen?" frågade Richard förvånat. "Jag är hennes jävla man, du ska inte röra henne!" röt Giorgio till och riktade ett skott emot Richard. Fabiana slängde sig emot Richard, kulan körde genom hennes högra arm och in i Richards vänstra arm. De föll emot bokhyllan bakom dem. Giorgio stod vid dörren, mer rasande än någonsin. "Puttana di merda, che cazzo fai?" skrek han åt Fabiana medan han gick emot dem. Fabiana svimmade.
"Fabiana, Fabiana?" hörde Fabiana en mjuk röst fråga. Hon slog upp ögonen och stirrade in i Richards grön ögon. "Allt är okej, vi är i en ambulans på väg till sjukhuset. Giorgio kan inte skada dig mera". Fabiana förlorade medvetande igen.
När Fabiana nästa gång vaknade låg hon i en sjukhussäng med armen i bandage. "Hon är inte så allvarligt skadan, det är mest på grund och chocken som hon svimmade, Fabiana kan säkert komma med er hem redan idag" sade en kvinnas röst utanför dörren. "Tack" svarade Richard och öppnade dörren. "Du är vaken" sade han och tittade på henne med förundran i ögonen. "Jo". "Ingen har någonsin gjort något sådant som du gjorde för mig tidigare. Du räddade mitt liv". Fabiana kunde bara le. "Denhär morgonen har fått mig att inse något. Fabiana, jag tror inte jag kan leva utan dig". Richard ställde sig på knä vid sängen och tog Fabianas hand i sin. "Vill du gifta dig med mig?". Fabiana brast ut i ett stort leende "Det dig som jag alltid har velat ha"
The end.
