forts.

Jag kan lika gärna sticka mig på den där sländan nu direkt och få det undan! tänkte Aurora frustrerat. Plötsligt fick hon se en grön kula lysa i mörkret. Hon kunde inte annat än följa den, ut ur rummet och upp längs en smal trappa. Kulan förde henne in i ett rum möblerat med endast en spinnrock. Förtrollningen höll hårt i prinsessan , och lyfte hennes hand emot sländan. Det sista Aurora såg innan hennes ögon stängdes var en svartklädd fé som log tacksamt emot henne.

Hela slottet påverkades av prinsessans koma. De föll in i en djup depression och gick apatiska omkring på slottsgården. Folket utanför slottsmurarna förde rosor till porten som ett tecken på sin sorg. Prins Johan var på väg till slottet, men fick ett sms händelseutvecklingen. Han stannade sin bil, öppnade sin dator och läste mer. Men det är ju hon, det är ju Aura86, är hon prinsessan, min fästmö! tankarna snurrade omkrign i Johans huvud. "Ligger i koma efter en ond fés förbannelse" läste han. Jag måste göra något, men vad? Jag älskar ju henne, men hur kan man besegra en ond fé, var bor fén över huvud taget? Han bestämde sig för att åka till slottet och prata med Auroras goda féer, enligt tidningsartikeln var de de enda som var klarat sig undan förbannelsen med vettet i behåll.

Han hade inga problem med att hitta dem. De väntade på honom vid porten. "Vi visste att du skulle komma!" tjöt de

-sen for internet poikki för Nora-