MM, fortsättning

Elsa går hem i regnet med burken i rockfickan. Hon kan inte låta bli att slinka ner handen dit, känna på burken, smeka den hårda ytan. Magi i burk, tänkte hon, medan fingrarna omslöt burken. Behöver jag faktiskt magi?. Elsa kände osäkerheten komma krypande. Det som hade kännt så naturligt där inne i pastellbutiken känns mycket mer overkligt här ute i verkliga världen. Som om butiken, och Mathilda, inte riktigt hör till denna värld. 

Försiktigt öppnar Elsa dörren hem och märker genast att hon är ensam hemma. I en lägenhet hon borde, nej, de borde storstäda. Istället kokar hon en kopp te, öppnar datorn, läser sin arbetslista och klickar igång en film. Hela tiden med den bubbelgumsrosa burken i ena handen. 

Vid läggdags placerar hon burken under dynan, och somnar med den fortfarande orörd under sig. Följande dag tar hon med sig burken till jobbet, hon kan inte låta den vara ensam hemma. Den ligger i fickan på förklädet när hon serverar kanelbullar åt kaffesugna stadsbor, och följer med på bio på kvällen. Handen smyger sig obemärkt in i fickan. Elsa somnar igen utan att öppna burken.

Hon vaknar följande morgon och känner sig annorlunda. Mer vuxen, mer självsäker. Hon funderar, gör en lista och ropar åt Anton före han far till jobbet, Jag vill sen prata med dig ikväll. Hon tänker säga, Vi börjar om, vi spolar tillbaka till den dagen vi flyttar in tillsammans. Vi enas om gemensamma spelregler, för så här fungerar det inte. Jag kan inte leva såhär. Jag älskar dig fortfarande, men vår situation äter upp mig. Livet är för kort för att stressa varje dag över stinkande kläder och ingrodd smuts. 

Två dagar senare stiger Elsa så som lovat in i Madam Mathildas magibutik. Doften av nyklippt gräs och liljekonvalj slår emot henne, katten hoppar ner från disken och kommer emot henne. Mathilda stiger upp och ler.

"Välkommen tillbaka! Hur har det gått?" frågar hon vänligt.

"Bra, men jag har inte använt burken, jag funderade på det men ville prova utan" svarar Elsa och stoppar ner handen i fickan för att ta upp burken. "Varsågod, den är alldeles oanvänd" säger hon och räcker fram burken utan att titta på den. "Jag beslöt  mig för att prata med honom ordentligt, och han lyssnade, och lova förbättra sig. Men jag tror egentligen inte att han gör det, men det är okej, Jag börjar fundera på att flytta hem Hämeenkyrö och ta över pappas café."

Mathilda tar emot den och ler. "Men det låter ju utmärkt!"

"Tack ändå, och lycka till med affären" säger Elsa och lämnar butiken.

Mathilda tittar på den pärlemofärgade burken i sin hand och skrattar för sig själv. Ibland gör rätt magi precis sitt jobb.