Madam Mathilda

Det är den sjätte november och Helsingfors visar sig från sin fulaste sida. I övriga Finland faller snön vit och yster, men inne i huvudstaden faller tunga droppar snöblandat regn, räntää, som det så passligt heter. På Eriksgatan går en kvinna i mjukrosa höstrock fram. Hukandes försöker hon skydda sig från regnet. Mörka hårlockar letar sig fram under huvan. Elsa gillar verkligen inte huvudstaden om hösten, men livet som 25- åring finns där, inte i hembyn utanför Tammerfors. Just denna dag är hennes sinne lika grått som himlen ovanför henne. Hon har igen en gång lämnat lägenheten efter ett till uppdämt gräl med sin sambo. En tankeläsare hade säkert kunnat snappa upp bitar av frustrerade tankar, hade hen gått förbi Elsa just då. Diska, hur svårt kan det vara, seriöst, och de där jävla träningskläderna stinker på golvet i badrummet, hur kan han inte märka dem? Jag måste göra allt, precis allt. Inga ovanliga tankar precis, men tankar som driver en till vansinne om de förekommer alltför ofta. Elsa svänger in på Georgvägen. Där, piper telefonen till och Elsa stannar upp. En instagram-like, inget viktigt, men Elsa förblir stående framför butiken framför henne. Pompoms i fönstret och en fé som glatt viftar med sitt trollspö. Madam Mathilda. Elsas värld stannar upp, det droppande regnet känns knappt. Elsa stiger in, dragen av den oemotståndliga kraften av lyckokonsumption. Butiken doftar som jordgubbar en julimorgon, blandat med vanilj och något mer syrligt, lime, kanske. Elsa går försiktigt fram till hyllorna, hon vet inte exakt vad hon ska tro. Vad för slags butik är det? Inredning? Barn? Godis? Konstig superfood i burkarna? Definitivt någon slags New Age. Hon lyfter upp en av de rosa burkarna från hyllan närmast dörren. "Drömmar" står det med sirlig stil skrivet på etiketten. Alla pastellfärgade burkar gör Elsa aningen yr.

"Kan jag hjälpa?" frågar en röst bakom Elsa. En ung kvinna med yvigt rött hår och en vänlig röst uppenbarar sig från bakrummet.

"Jag bara tittar" svarar Elsa automatiskt, van shoppare som hon är. Men, den här butiken är inte som någon annan butik hon någonsin varit inne i. "Eller... vad är det här egentligen" frågar hon och skakar på burken.

"Magi" svarar Mathilda lugnt och ler. "Den där burken hjälper en att se ens drömmar klarare."