Rosa

"Mamma jag vill ha en rosa micro!" ropar sonen glatt från köket. "Eller röd!"

En rosa micro! Varför, varför kunde jag inte ha fått en normal son, som tycker om blått och grönt och bilar och inte ens bry sig om vilken jävla färg vår nya micro kommer att ha. Varifrån har han fått sin kärlek för rosa, vi har ju aldrig gett åt honom rosa saker? tänker Lena ilsket medan hon läser sin veckotidning på soffan. Samtidigt faller hennes ögon på en annons i tidningen. 

 Har ni problem med familjemedlemmar med egen vilja?

 Madam Mathilda har lösningen! 

Nå det har jag verkligen, tänker hon och ringer numret i annonsen. Två dagar senare står hon i en glassig affär inredd i femtio- tals stil. Glasburkar i alla dess former och färger står uppradade på hyllorna. Kitchiga älvor hänger från taket och fönstret är täckt av pompoms i pastell och en glad tecknad kvinna svingandes ett trollspö. Lena är i färd med att plocka åt sig burken "Pulver för en dåligt klädd man- ger smaksinne på nolltid!" när Madam Mathilda stiger in från bakrummet. Hon visar sig vara en pupsigt klädd ~22- åring med kort rött hår. Snarare en Mademoiselle än Madame.

"God dag, kan jag hjälpa er?" säger hon glatt och ler inbjudande.

Dålig idé detta, dålig idé, tänker Lena då hon ser Mathildas tuggummirosa klänning. Men har hon kommit enda hit är det bäst att slutföra sitt ärende.

"Jo, alltså, det är min son, Carl, han är fyra år gammal och tänker bara på rosa, det är bara rosa hela tiden. Jag är såklart för jämställdhet och så men någon måtta får det ändå vara, han är ju faktiskt en pojke och borde lära sig att beté sig som en" framför hon med skärpa i rösten.

"Ah, jag förstår precis! Som tur har jag just en passlig produkt" svarar Mathilda utan tvekan och böjer sig ner för att plocka upp en burk med blått pulver. "Den här gjorde jag så sent som igår. Ta en deciliter av pulvret och strö det över er son när han somnat. Jag lovar, det hjälper garanterat!"

"Tack så mycket, vad kostar det?"

"75 euro, var det bra så?"

"Tack, jag tar också den här klädstilburken, 45 euro visst?" säger Lena och räcker fram sitt bankkort. 

Senare samma kväll, när kvällsagan har lästs och sonen somnat skruvar Lena upp locket på burken och mäter upp en deciliter. Sakta låter hon pulvret falla över sin sovande son. "Sov gott, lilla älskling" säger hon och stryker honom över håret. 

När hon kommer för att väcka honom på morgonen får hon en chock. Hon skriker till, tappar fattningen och kallsvettas. Pojken är alldeles rosa! 

"August, August, kom hit, hjälp, hjälp!" Lena ropar förskräckt på sin make.

Maken rusar in, skräckslagen över tanken på att något hänt hans son. Han ser sin fru ihopkrupen på golvet, vilt stirrande på en yrvaken Carl. 

"Men vad är det gulle, du skrämmer slag på mig?!" frågar August sin fru häpet. 

"Men Carl, se på Carl, han är ju alldeles rosa!" får Lena fram

"Gulle, Carl ser alldeles normal ut, tyst nu, du skrämmer honom" förmanar August sin fru och tar upp Carl i famnen.

"Jag är inte rosa, pappa varför säger mamma konstiga saker?" undrar Carl med gråten i halsen.

Lena flyr rummet och ringer desperat till Madam Mathilda. 

"Min son, han är rosa, vad har du gjort åt honom jävla häxa?!" skriker Lena så fort en ljus röst svarar.

"Det var du själv som gjorde det. Det är bara du som ser honom som rosa, men det kommer att över så fort du accepterar din son för den som han verkligen är" svara Mathilda med ett uns av präktighet i rösten

"Är vi en en jävla H.C Andersen saga eller vadå, jag kommer så att reklamera dethär till konsumentombudsmannen!" Lena har inte tappat något av sin ilska, men hör endast ett klingande skratt i luren och sedan de kännetecknade ljuden av ett avslutat samtal.