Låt mig presentera, den första, och en lång tid enda, dikten jag har skrivit. Jag var 19, det var nyårsafton, och jag hade 39 graders feber. Anki är Lillasysters maskot.
Anki
En dag var Anki ute och spatsera
passade samtidigt på att filosofera
"Vad ska det bli av mig?
Polis eller ankpastej?
En ankas liv är inte lätt,
för det kan lätt gå snett.
Ser man för aptitlig ut
kan livet snart ta slut".
Då Anki där fundera
då hon sakta promenera
fick hon nåt förskräckligt se
o ve och fasa "Va e de"?
En jägare i prickig hatt
Anki börja skrika och fick fnatt
"Mamma mamma hjälp mig nu,
hjälp mig hjälp mig kära du!"
Och mamma rusade fram förskräckligt fort,
men vad nu, hon tar ett kort,
hon fotade den onda gubben,
tacka sen den dumma snubben!
Anki snyftar "Varför gör du så?
Bryr du dig inte alls om hur jag må?"
Mamma svarar "Han är påväg till ditt kalas,
för han är ju faktiskt en pajas!"
Anki andas lättad ut,
livet behöv nu inte alls ta slut!
Nu bär det av till kalas och ballonger
och många långa muntra sånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar