De stunder på kvällarna då jag inte orkat fördjupa mig i demokratins mysterier (btw tenten gick bra) har jag störtläst en Harlequin bok som en anomnym givare lånat mig. Boken består av fyra kärleksnoveller. De är så fåniga att jag inte vet om jag ska skratta eller bränna upp boken. Fyllda av klichéer kliar de mina skrivnerver. Så jag startar en följetong här på bloggen. Harlequin a la Nora. Hoppas att ni finner detta lika fånigt som jag gör. Novellens namn blir Älska igen. Jag kommer dock att undvika allt tantsnusk som vanligen förekommer i dylik litteratur. Jag är en alldeles för anständig kvinna.
"Fabiana reste sig och såg mot dörren. Hennes champagnefärgade klänningen smet sig kring hennes lår och det långa, mörka håret dansade. Richard stod vid dörren och betraktade henne med en uppskattande blick. Han hade alltid känt en dragning till mörka skönheter, och Fabiana var verkligen en sådan. Han hade känt av den elektrifierande attraktionen mellan dem sedan första gången de träffades. Hon hade kommit från Italien till England tre år sedan men börjat jobba som hans sekreterare endast fem månader sedan. Richard var chef på ett stort företag i Manchester och var ansedd som den mest eftertraktade ungkarlen i stan. Med sina walesiska, maskulina drag påminde han om Pierce Brosnan, men hade stora gröna ögon som kvinnorna drunknade i efter endast en titt. Och kvinnor hade han haft gott om. Alla drömde om att bli mrs Richard Wright, men ingen hade ens kommit nära. Förutom Vanessa. Vanessa var en strålande vacker blondin med en stor personlighet. De hade träffats fyra år sedan och förlovat sig en rusfylld natt. "Jag har pappren ni sökte efter herr Wright" sa Fabiana och avbröt Richards tankar "Jag hoppas att de är i sin ordning". "Det är jag säker på" log Richard "Jag litar fullständigt på dig". Fabiana log och tyckte sig höra något mer än bara artighet i Richards röst. Hon kände förstås till sin chefs kvinnorykte och försökte till varje pris undvika hans charm. Då hon flyttade från Italien bestämde hon sig för att aldrig ge sitt hjärta till en man igen. Inte efter hur Giorgio hade behandlat henne. "
kapitel två följer i nästa inlägg. Blir det något mellan Richard och Fabiana. Vad händer med Vanessa? Och vad gjorde Giorgio mot Fabiana? Spänningen är olidlig!
------
Fabiana log och avlägnade sig från Richards kontor. Hon lämnade kvar en söt, blommig doft med en kraftig underton. Richard såg efter henne och undrade om han någonsin skulle komma under hennes skal. Hans kvinnor hade alltid varit lätt fångade fjärilar, då en blivit lämnad av honom fladdrade en annan alltid till honom. Richard fann Fabianas slutenhet intrigerande. Han var säker på att under den effektiva, reserverade ytan fanns en passionerad kvinna. Hon var ju trots allt italienare. Richards tankar blev avbrytna av Fabinas uppenbarelse i dörren. "Miss Vanessa söker er på linje två, ska jag koppla er?" Richard blir generad ett ögonblick, hans tankar hade inte luggit hos sin fästmö. "Javisst, och avboka lunchmötet för idag". Fabinana lämnade rummet och slog sig ner vid sitt skrivbord och kopplade samtalet. Dörren mellan rummen förblev öppen och Fabiana kunde höra Richard mörka röst hälsa Vanessa. Hon ville inte höra samtalet men kunde inte undgå det. Att snoka i sin chefs privatliv var det sista hon ville göra. Det var dock lika omöjligt som att undvika att lägga märke till sättet Richard borstade sitt hår bakåt med den vänstra handen i en alldeles perfekt rörelse. Fabiana ryckte till och lade först nu märke till på vilket sätt Richars påverkade henne, hur hon tänkte på honom som en man och inte bara en arbetsgivare. Kunde det vara möjligt att hon började komma över händelsen med Giorgio? Nej, aldrig, tänkte hon, aldrig. Efter Giorgio hade hon bestämt sig att aldrig mer sätta sin själ i händerna på en man. Hon ryste till vid tanken på vad som skulle hända om han visst var hon var nu, under vilket namn hon levde sitt nya liv. Hon hade flytt från Italien med bara ett mål, att aldrig se tillbaka. Hennes slumrande minnen hade väckts till liv av intensiteten i Richards personlighet. Han var en stark man, och hon hade alltid varit svag för starka män. Strunta i det, du är inte här för att bli en annan av Richards kvinnor, beslöt sig Fabiana sig för och hörde hur Richard skrattade i telefonen. "
-----
"Fey, jag behöver din assistans ute på stan, vill du följa med?" Fabiana svor inom sig över Richards smeknamn på henne. Hon visste att engelsmän hade problem att uttala hennes namn, de sade Fey-bi-eina. Och Richard hade förstås förkortat det till bara Fey. Vad hon inte visste var att Richard hade gjort så eftersom hade tyckte hon liknade en älva, med sitt långa hår och späda kropp. "Givetvis, jag kommer genast" svarade hon utan att visa förbittring över Richards tilltal. "Bra" sa Richard och såg betydligt lättad ut. Fabiana undrade vart de skulle fara men påminde sig om att hon inte skulle vara intresserad av Richards affärer. Inte ens om de gällde henne. Fabiana steg upp och satte på sig sin vinterrock, hon hade upptäckt att november i England var något helt annat än november hemma i Puglia. Richard titta uppskattande på hennes eleganta rörelser och fick en plötslig önskan att slita av henne rocken och ta henne i sin famn. Han log åt sina egna tankar och påminde sig om han var på väg ut för att köpa en ring till Vanessa."
----
"
Väl ute i kylan gick Richard och Fabiana sida vid sida på trottoaren under en besvärande tystnad. Richards tankar uppehöll sig kring det faktum att han var påväg att köpa sin fästmö en vigselring medan han hade fått allt varmare känslor för sin sekreterare. Ett liv med Vanessa betydde härliga fester, hemliga möten med spännande kvinnor och sist men inte minst- obegränsat med pengar. Vanessa var rik, otroligt rik. Gifte han sig med henne skulle han aldrig behöva oroa sig över sin finansiella situation. Visst var han själv också rik, men man visste ju aldrig riktigt varåt världens ekonomi var påväg. Hans rikedom var fast i en välfungerande marknad, Vanessas var oberoende. Där låg en stor lockelse.
Fabiana tänkte däremot på att hon borde vara på sitt kontor och utföra hennes egentliga göromål, istället för att hjälpa sin chef med rent privata ärenden. Fast visst var det relativt trevligt att gå här ute med honom också, ännu trevliga skulle det vara att få känna värmen av hans stora händer kring hennes små kalla händer... Lockad av tanken förflyttade hon sig lite närmare honom. "Vi är framme" avbröt Richards röst hennes tankar. En guldsmedsaffär, fantastiskt tänkte Fabiana ironiskt. "Jag tänker köpa en vigselring till Vanessa och tänkte att du kanske kunde komma med några råd?" frågade Richard. "Ja" hasplade Fabiana ur sig förvirrad medan hon tänkte "nej, nej, han kan ju inte bara fråga mig dethär!!". Urvalet i butiken var överväldigande. Richard valde ut tre ringar som han tyckte speciellt mycket om och visade de till Fabiana. "Nej, denhär är alldeles för gammaldags, opassande för en så modern kvinna som Vanessa, och dendär är för prålig" var Fabianas utlåtande över två. "Denhär å andra sidan är smakfull, enkel men ändå elegant och ser dyr ut" sade Fabiana över en ring i vitguld med en enda diamant i mitten. "Jag tror att hon skulle tycka om den". "Vilken skulle du välja, om den vore till dig?" frågade Richard intresserat. "Jag...." sa Fabiana och rodnade "ursäkt, men det är alldeles för personlig fråga". "Du tänkte säga något, eller hur? Varför vill du inte berätta vadå, jag lovar att inte ta det personligt" krävde Richard. "Jag...jag tänkte bara på dendär ringen som du skickade till en guldsmed för uppputsning några veckor sedan, jag har aldrig sett en så vacker ring förut" svarade Fabiana med en neutral ton för att dölja sin förlegenhet. "Min farmors ring? Ja, den är faktiskt mycket vacker..." sade Richard tankfullt och tillsatte i hans tankar "...men alldeles för värdig för att ges till Vanessa". "Jag köper den i vitguld" sade han åt försäljaren "var vänlig och paketera in den". Efter att ringen betalats och getts åt Richard for de båda ut på gatan igen. De gick skilda vägar, Richard på lunchmöte och Fabiana tillbaka till kontoret. Fabiana kände sig sårbarare än på länge och undrade hurdan ring hon skulle ha fått om hon stannat i Italien."
---
Telefonen ringde när Fabiana kom hem till sin lägenhet. Fabiana rusade fram men hann inte svara. Telefonen visade rummret på den som hade ringt. Fabiana stelnade till och läste +393.... Ett italienskt nummer. Hon föll ihop på fötöljen, alldeles likblek. "No, no, non ci posso credere..." mumlade hon. Ingen från Italien hade hennes nummer. Inte ens hennes familj. "Det kan inte vara Giorgio, det får inte vara Giorgio, snälla, snälla...".
Giorgio var mannen i hennes liv. Den charmiga pojken som hon förälskat sig huvudlöst i som 17 åring. Giorgio hade förändrat hennes liv och gjort henne till kvinna. Hon hade aldrig trott att sådan lycka skulle komma hennes väg. Hennes föräldrar hade varnat henne, förstås. De sade att hon var alldeles för ung för honom, och alldeles för ung för ett förhållande. De ville att hon skulle gå i skola, lära sig ett yrke och bryta sig ur den syditalienska traditionen för en kvinna: gifta sig, skaffa barn och stanna hemma. Det ville hon också, men det var före hon träffade Giorgio. Han svepte undan alla hennes tankar på karriär och ersatte dem med tankar på hemliga träffar.
De förlovade sig ett år efter att de träffades. Fabiana var lycklig som aldrig förr. Hon planerade deras bröllop och tänkte på deras kommande barn, Immacolata, Gianluca och vem vet hur många till. Giorgio önskade att hon skulle flytta in med honom före bröllopet för att ha henne nära så mycket som möjligt. Fabiana hade hört och förfärats över sina kompisars possesiva pojkvänner, hur de alltid måste fråga tillåtelse över att fara ut en kväll med sina kompisar. Aldrig tänkte Fabiana på Giorgio som possesiv utan bara som förälskat. "Han vill vara med mig hela tiden för att han älskar mig" förklarade hon till sina föräldrar som svar på sina föräldrars oroliga miner. Så Fabiana flyttade in med honom. Hennes föräldrar såg Giorgios negativa sida, hans svartsjukhet och temperament och visst att det inte berodde på kärlek. Fabiana märkte ingenting tills den kvällen då hon varit ute och äta med sin barndomsvän Matteo och Giorgio sett dem ute tillsammans...
1 kommentar:
SPÄNNANDE!
Skicka en kommentar