"Har du någon plan, eller tänker du bara samla min arme och rusa in i slottet?" Stackars flicka, tänkte fursten för sig själv, suttit inlåst i ett torn i tio år, klart man blir galen då.
"Ja! Jag ska rida min vita springare till slottets portar, vi får nog upp dem på något sätt, sen ska jag rusa upp till tornet och döda häxan!" Snövits mörka hår dansade av rörelse.
Iväg for hela den samlade armen. De fattiga bönderna utrustades med skinande svärld och blev en tappra riddare. Snövit löste så som förutspått frågan om den stängda porten. Armen dundrade i samlad trupp emot porten.
Helvete också, varför lyssnade hon inte på mig, vi kunde ha närmats oss porten i mindre grupper från olika håll och inte blivit påskjutna med pilar. Fursten bet ihop tänderna. Mina män dör i onödan här!
Borggården ljöd av skriksrop och svärdskling då drottningens arme mötte Snövits kämpar. Snövit själv följde sina egna ord och rusade efter drottningen. Hovsalen låg mörk, endast drottningens silhuett anades emot ljuset från solnedgången.
"Har du kommit för att döda mig, flicka lilla?" Drottningen tittade ner mot den rustningsklädda flickan som endast tre dagar tidigare suttit inlåst i hennes fängelsehåla. Jag ÄR mycket vackrare än hon, vad säger spegeln egentligen? Vilken glåmig hy.
"Så förutspådde en ärrad kvinna i en fiskarby, den som överskuggar din skönhet ska vara den som bruter förtrollningen" Snövit stannade till och insåg vad hon hade sagt. "Alltså, det är inte så att jag på något sätt vill förringa din skönhet, du är ju skitsnygg för att vara så gammal, och alltså...inte har jag någonsin tänkt på mig som vacker och..." Snövits ord dog ut och hennes svärd föll på marken. Vad i sjutton har skönhet med något att göra?
"Om jag bara äter ditt hjärta förblir jag vacker och odödlig!" Drottningen repetare de ord spegeln sagt åt henne Äter hennes hjärta? Måste jag faktiskt?
"Vet du, du har allvarliga issues vad jag trodde, ska vi ta och prata lite om det? Jag är säker på att du egentligen är en ganska kiva typ. Det där med att döda min pappa och förstöra mitt kungadöma var förstås inte så trevligt men du menade nog det inte innerst inne" Snövit lade en förstående hand på drottningens axel.
"Åh" en tår rann sakta över drottningens kind "jag tror du har brutit förtrollningen. Jag är verkligt, verkligt ledsen"
